Belysningsarmaturer

Armatur har ett flertal väsentliga funktioner. Viktigast är givetvis att ge bra belysning. I ljuskällan skapas ljuset men det är armaturen som sprider och riktar detta. Armaturen påverkar därför i hög grad belysningens kvalitet. Den enklaste armaturen består av bara en lamphållare. Lampan lyser åt alla håll. Den armatur är varken funktionell, trivsam eller vacker.

De enklaste lysrörsarmaturerna brukar kallas lysrörsrännor. De består av en plåt- eller plaststomme med en lysrörshållare i vardera änden. Som armaturer är de inte mycket bättre än lamphållaren. De bländar och sprider ljuset på ett sätt som gör att de belysta rummen upplevs trista och opersonliga. De är inte heller särskilt effektiva. Trots detta hittar man fortfarande sådana armaturer.

Första steget för att förbättra belysningen är att skärma av eller diffusera ljuskällan. Den blir då mindre bländande. Genom att montera lampan i någon slags "burk", som är helt eller delvis ogenomskinlig, har man skapat en armatur med bländskydd.

När vi skärmar av ljuskällan stänger vi också in ljuset. Det medför att verkningsgraden minskar. Genom att måla armaturen vit på insidan eller montera reflektorer förbättras verkningsgraden. I moderna armaturer riktar man ljuset så att det gör så mycket nytta som möjligt. Det sker med reflektorer i armaturen eller med speciella bländskydd. Med andra ord gör man dåligt bländande ljus till nyttigt och bra ljus.

När man tittar på gamla armaturer ser man att dessa principer har varit kända länge. För länge sedan när ljuskällorna var svaga förstärkte man ljuset i nyttiga riktningar med blanka plåtar. När ljuskällorna blev intensivare blev man istället tvungen att minska blädningen. Då användes vita glaskupor eller skärmar runt lamporna. Detta gälde redan på fotogenlampornas tid.

För länge sedan kom ljuset från brinnande lågor. Öppen eld innebar alltid en fara. I dag använder vi elektriska lampor. Men den elektriska strömmen innebär också risker. Till armaturens uppgifter hör därför att minska risken för olyckor. Den skall skydda från överhettning och brand men också också förhindra att man oavsiktligt kommer i beröring med strömförande delar. Brandrisken kan vara stor om armaturen sitter infälld och har dålig kylning. Speciellt stor är risken om armaturen är monterad i en dammig miljö eller om det förekommer brandfarliga gaser. Därför finns det bestämmelser för hur och var armaturer får monteras, vilken yttemperatur de få ha och hur de skall vara anslutna till elnätet. I vissa verksamheter måste armaturerna exempelvis vara utförda så att strömmen automatiskt bryts när armaturen öppnas.

Vi har normalt en ganska klar uppfattning om var en armatur är tänkt att användas. Vi pratar om armaturer för bostäder, offentlig miljö, kontor, industrier, utomhusanvändning etc. Men detta är bara en grov indelning. Bland armaturerna för offentlig miljö passar vissa på hotellrum, andra i konferensrum, i kyrkor o.s.v. Det som avgör är design, material, montagesätt, typ av ljuskälla mm.

Utomhusarmaturer kan delas in i armaturer för parker och miljöer för fotgängare, trafikarmaturer och strålkastare. En strålkastare kan i sin tur vara olika utformad beroende på om det är en liten skylt, en byggnad, en fotbollsplan, en stor industrigård, en hamn eller flygplats som ska belysas.

Att välja rätt armatur kan vara komplicerat. Ibland är det tekniken som avgör valet medan det i andra fall är armaturens utseende. Det krävs både tekniskt kunnande och känsla för stil och estetik för att välja rätt. I många sammanhang bör armaturvalet ske i ett samråd mellan belysningsexpert och arkitekt.

 
Prenumera på Tidningen
Ljuskultur
Beställ här