Närvarodetektering

Ett effektivt sätt att minska energiförbrukningen är att närvarostyra belysningen. Det fungerar så att om ingen människa vistas i en lokal, kommer belysningen att släckas efter en inställd tid. Man kan välja mellan manuell och automatisk tändning. Största besparingen uppnår man om belysningen måste tändas manuellt. Av bekvämlighetsskäl kan det ibland vara bra med automatisk tändning, exempelvis i mörka korridorer, trapphus, kulvertar etc.

De system som brukar användas för närvarostyrning bygger på passiv IR-detektering (PIR), aktiv HF-teknik eller akustisk detektering.

PIR-detektorn aktiveras av värmestrålningen från en människa som rör sig inom ett detekterat område. Eftersom rörelserna kan vara väldigt små, måste känsligheten vara stor. Räcker känsligheten inte till kan ljuset slockna medan en person vistas i lokalen. Det skapar problem och irritation. Detektorer som används för att tända belysning utomhus och detektorer för larm har normalt för låg känslighet för att kunna användas som närvarodetektorer. Förutom att välja rätt detektor gäller det att placera den rätt. Säkraste detekteringen är när rörelserna sker tvärs avkänningsfälten. Vid olämplig placering kan vissa delar av lokalen bli odetekterade.

Vid automatisk tändning skall detektorn inte känna av ovidkommande områden. Ett inte ovanligt problem är att en detektor, genom en öppen dörr, känner av om någon rör sig i en korridor. Då kan det inträff a att rum efter rum, där ingen uppehåller sig, tänds när någon går längs korridoren.

På marknaden finns idag enkla och tillförlitliga detektorer som kan monteras i dosan för strömställaren vid dörren till kontorsrum. Vid större anläggningar, exempelvis skolsalar och korridorer bör man välja en detektor där man kan ställa känsligheten och välja en lins som passar för lokalen.

Förutom PIR-detektorer finns det aktiva detektorer. Dessa sänder ut en HF-signal som reflekteras av omgivningen. När ekot förändras reagerar detektorn. En sådan detektor är okänslig för temperaturförändringar. Den kan i vissa fall känna av rörelser på andra sidan tunna glas och träskivor och den kan inte placeras utomhus eftersom den påverkas av rörelser hos träd och buskar.

I många utrymmen är det inte möjligt att klara detekteringen med en enda PIR-detektor. Då måste man använda flera detektorer eller akustisk detektering som kan detektera runt hörn.

En akustisk detektor arbetar oftast inom två frekvensområden. Det ena detekterar mycket lågfrekventa ljud, infraljud, som uppkommer när man exempelvis öppnar en dörr, och används för att tända belysningen. Det andra frekvensområdet känner av tal- och skrapljud och används för att hålla belysningen tänd. När det blir tyst och efter inställd tid släcks belysningen. Akustisk detektering används för att styra belysningen i trapphus, omklädningsrum mm. Akustisk detektering skall justeras in noga och kan störas av trafikljud, blåst och dåligt justerade dörrar.

Vid närvarodetektering är det viktigt att välja ljuskällor och armaturer som klarar det stora antalet tändningar som kan bli aktuellt. Med glödljus är det inga problem men med lysrör, kompaktlysrör och lysrörslampor måste man använda varmstartsdon. Vissa av dessa måste kallna innan de kan göra en ny varmstart. Om lysrör, kompaktlysrör och lysrörslampor tänds ofta med kallstart kommer deras livslängd att förkortas. Det finns lågenergilampor speciellt utformade för att kunna tändas och släckas ofta utan att livslängden förkortas.

En annan form av styrning är att dimma ljuset mellan två nivåer och låta det styras av en närvarodetektor. Detta brukar kallas dynamisk ljusstyrning.

 
Prenumera på Tidningen
Ljuskultur
Beställ här